Wäsa Stone & Mining gräver guld

Wäsa Stone & Mining, WSM, har i dag åtta giltiga undersökningstillstånd och har ansökt om ytterligare tre. Samtliga fynd är lokaliserade i Dalarna och södra Norrland. 

Längst har man kommit med en fyndighet i Insjön i Leksands kommun. Detta är ett mycket spännande område, säger Arne Sundberg, styrelseledamot i WSM och pensionerad geolog som under 47 år arbetade vid Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, expertmyndigheten inom berg, jord och vatten i Sverige.

Förutom Insjön har WSM flera undersökningstillstånd i Dalarna och Härjedalen med höga halter av guld silver koppar och zink, som blir spännande att undersöka. 

– Till våren börjar vi tilläggsborra i Insjön, för att vi skall kunna ansöka om bearbetningskoncession, dvs rätt att öppna en ny gruva. De tidigare borrningarna som Stora Kopparberg AB och Boliden AB utfört som WSM har tagit del av visar tillsammans med WSM:s egna undersökningar att fyndigheterna har höga halter av koppar, zink, silver och guld, men även legeringsmetallen volfram. Det är Insjögruvan och dess närområde som har fått ögonen att lysa på geologen Arne Sundberg. Här har man brutit malm i över 200 år innan den lades ner runt första världskriget. 

Det fina med Insjögruvan är dess läge inte långt ifrån Bolidens anrikningsverk i Garpenberg i södra Dalarna. WSM skall förfina ”Lovisakonceptet” genom att anlita underentreprenörer för brytning transport och anrikningar av malmen. Med detta koncept kan man korta tiden avsevärt, men framförallt kostnaderna från att man har fått bearbetningskoncessionen, berättar Arne Sundberg.  Att bygga eget anrikningsverk tar tid och kostar flera hundra miljoner kronor. 

Den svenska gruvindustrin går mot en ny vår, där inte minst de höga metallpriserna gör att även mindre gruvor kan gå med rejäl vinst. Ett exempel är Lovisagruvan i Lindesbergs kommun, som startade i mitten av 1990-talet, med bara ett 20-tal anställda. De visar att det går att få lönsamhet även om man inte heter LKAB eller Boliden, säger Arne Sundberg. I Lovisagruvan bryter och krossar man malmen på plats och säljer den sedan till Boliden som anrikar. Det var först 2004, när man kom på det konceptet, som gruvan blev vinstgivande. 

Som investerare ska man vara medveten om att gruvnäringen är en högriskplacering, framhåller Arne Sundberg. Det kan ta många år innan en ny gruva börjar visa vinst, men med Lovisakonceptet kapar vi mycket tid och framförallt de höga investeringarna, för att inte hamna i björnfällan som många andra bolag gör. Någon risk för stora prisfall på malm och mineral tror Arne Sundberg inte på. Så länge ekonomierna i Kina och Indien växer och människorna där vill höja sin levnadsstandard kommer efterfrågan att hållas uppe, menar han.

I Sverige fungerar gruvnäringen som så att gruvföretaget behåller merparten av kakan. Markägaren har rätt till en liten del, och svenska staten tar några promille. Men innan man har undersökningstillstånd är de flesta ganska tystlåtna om fyndigheternas exakta läge. 

Det är mycket hysch hysch inom näringen, säger Arne Sundberg. Å andra sidan är ju nästan alla handlingar och kartor offentliga handlingar hos Bergsstaten. Bergsstaten är en enhet inom SGU som har i uppgift att besluta om prospektering och utvinning. Kartorna över mineralrättigheter i Sverige uppdateras på nätet en gång i månaden.

Wäsa Stone & Mining har redan lyckats attrahera över 600 aktieägare och en notering av bolaget planeras på lämplig marknadsplats redan till hösten.

För mer information, besök www.wsm.nu